måndag 12 december 2011

Uppstånden!

... fast det är aktuellt en annan högtid än vad som är på gång just nu va?
Riiiktigt trögt med att jobba nattetid med stegring, kroppsvärk och halssveda.
Jag skulle nästan ha "ridit ut stormen" (väl valt ordval) om jag fått sova inför sista natten, men det sågs sig inte göras då jag tillbringade dagen i telefon och på barnpoli. Min makalöst underbara chef gav mig ledigt (pilutta er ni som har bajschefer). Ordning i kaos, varma ord och axelklappar utdelades på barnpoli och allt blev någorlunda bra.
Dagen därpå (fredag) for vi äntligen ut till stugan. Vi valde årets blåsigaste dag för att korsa Delet.
Vår vovsing stannade för att sova i bilen på bildäck, medan vi gottar oss med en kopp kaffe i salongen.
Detta brukar fungera alldeles utmärkt.
Vi köpte båda inhemska tidningarna i kiosken, men jag hade glömt brillorna i bilen och kunde bara läsa rubrikerna.

-Hoppas inte de har skrivit om samma fall, för då vågar jag mig inte in till stan och julhandla, sade jag sur över att inte kunna läsa.
Detta gav mig omgående ett hysteriskt skratt anfall medan maken skämdes och resten av passagerarna stirrade oförstående på medan de krampaktigt höll sig i borden för att inte ramla av stolen de satt på.
Färden gick bra förutom att vovsingen hade blivit sjösjuk och spytt på oräkneliga ställen i bilen och avslutat det hela med att vända baken mot förarsätets dörr och diarréat dörrfickan så full att det skvalpade när maken stängde dörren. Rätt åt oss! Det borde vi ha förutsett.
Således fick vi stå i 30 sekundmeter blåst och regn och skura bil, när vi kom till torpet.
När det var klart och vi var inomhus där vedspisarna knäppte och sprakade blev det genast gladare miner.
Julstjärnorna kom upp

och glöggdoften spred sig i takt med att vinden mojnade...

9 kommentarer:

  1. Men vad har hänt, egentligen. Du har ju inte så små barn längre? De är väl yngstingen de handlar om?

    SvaraRadera
  2. Åh herregud! Skrattanfall fick jag när jag kom till diarre'n i dörrfickan...Transportbur eller hundbur bak i bilen får en helt annan mening efter detta kan jag tro... :))

    SvaraRadera
  3. Jo, när det vankas barnpoli så är det den yngsta.

    SvaraRadera
  4. Lilith: Pickis! Han BRUKAR lugnt sova bakom sätena.

    SvaraRadera
  5. Oj, bortsett från barnpoli och sjösjuk hund låter det lockande och gemytligt, att korsa delet och stillna i julstämning i torpet alltså :) Skönt att du är bättre! (PS jag är hyfsat säker på att man FÅR pyssla med uppståndelser av allehanda slag ungefär när som helst på året ;) )

    SvaraRadera
  6. Ibland skiter det sig liksom...

    SvaraRadera
  7. Oj jestanebådar, det var tur ni fick vila ut med nejlikeapslsinen sen, jag fick ett inre lugn tillåme så här på håll av den!
    Men du har rätt, man behöver ha en god arbetsgivare som förstår sej på! Det är en sak att jobba dagtid med sjukan i kroppen och en heelt annan sak när man är krasslig! (kände nu hur min tidigare appendicit talade till mej i förmanande ton...) Men en spännande helg har du haft, välkommen tillbax!

    SvaraRadera
  8. Tack alla vänliga människor. Detta var så trevligt att jag tror att jag skall uppstå en gång till i morgon. Jag blir nästan sjuk igen när jag tänker på att du Johanna gjorde klart ditt arbete på morgonen och sedan stapplade iväg raka spåret till op-bordet. Det är tåga i dig!

    SvaraRadera
  9. Jag hoppas att minstingen mår bra att det inte var av den allvarligare sorten.
    Skitgöra hör till jobbet! Snälla, skippa den på den dyrbara fritiden.
    Undrar om du skulle smuggla några vuxen blöjor från jobbet till nästa torp vistelse, jag menar naturligtvis till doggen. Man tar med doggydipers i stället för doggybag. :))

    Louise

    SvaraRadera