söndag 17 juni 2012

Ingen rast och ingen ro...

För att vara fullt säkra på att inte vila i onödan, så hade vi i familjen lovat att ta hand om en kiosk i fyra timmar idag för Alandiacuppens del + att vara något som kallas nyckelvakt. (Man låser upp dörrarna till klassrum, (Strandnässkola)där de unga blivande fotbollsproffsen skall övernatta.)
97 anmälda lag!!
 Alla bodde naturligtvis inte i skolan.
Det är ett liv och ett stohej förstås och jag fick möjlighet att damma av min värdelösa finska och något bättre engelska. Alandiacup har ju visat sig att vara en mycket bra breddare av turistsäsongen.
Hotellen är fullsatta under en tid som annars skulle vara lite halvdöd trots att det är sommar enligt våra ögon sett.
I skolmatsalen utfodrade man förbluffande många barn och ledare. Jag hade också äran att få äta denna mat...
...och den var god! Faktiskt riktigt goda pannbiffar. Man hörde hur alla lovordade maten.
"Det smakade som hemlagat" var omdömet. Tänk vad de kan de där köksmänniskorna.

Detta är vad jag surrar om:
En fotbollscup för 11-åringar.

Invigning igår i regnet. (från Ålandstidningen)

2 kommentarer:

  1. Med tanke på att de serverar 2000 matportioner så är det otroligt att det smakar som hemlagat. Man kanske skulle va volontär för matens skull :)
    /Erika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har faktiskt ätit sämre a la carte.
      Familjen var en gång och bilade i Leksand
      Vi bestämde oss för att slå på stort och äta annat än hamburgare.
      Vi upplevde det som oätbart,vi måste lämna.
      En obehaglig unken härsken smak... huuuu...
      Ändå... vi var tysta, betalade och gick.

      Radera