Kärringhalka.

I morse slirade det ordentligt!
Jodå, värre än vanligt denna gång.
Det var ondskefullt halt på vägen mellan mitt jobb och hemmets förstutrappa.
Dagens definitivt längsta utandning skedde när jag vred av bilnyckeln och jag och bilen var hela i garaget.
Trots att pickuppen hade fyrhjulsdrift påkopplad så gled den som en tvål på vått golv.
Den har sprillans nya däck... allrounddäck UTAN dubb. I den första korsningen kom jag med sidan före.
Hundra meter därifrån stod sopbilen i diket.
 Vägen sluttade en aning och den hade troligtvis bara kanat av, även den med sidan före.
Det finns en backe med kurva och lutning mellan mig och jobbet.
I say no more!
Jag kom upp med nöd och näppe för jag hittade en rand av sandkorn vid dikeskanten. Gulp!
Jag ringde min mamma som inte är så kvick på benen mera och hotade henne med repressalier om hon ens tänkte på att gå ut.
Inte tass på utsidan av dörren!!! Inte postlådan, inte fågelbordet, inte komposten!
Igår körde min son till Borlänge genom halkvarningens Uppland, på motorvägar med höga farter.

Man kan inte gå och oroa sig sjuk, men nästan...