Kallbrännan.
Många växter dör, men andra får bara en påminnelse om att det är dags att slå sig till ro.
Det är dags att ta ett steg bakåt ...eller är det framåt?
Fram till vilan, obönhörligt.
Vi människor kan inte ruttna ner för att uppstå på våren. Det hör inte till vår natur.
Vi är jägare och samlare och måste vara aktiva jämnt, annars förgås vi.
Om vi kunde färdas 100-150 år tillbaka i tiden så var vi kanske oroliga nu.
Är förråden fyllda, vedboden full, kläderna hela?
Nej tack och lov behöver vi inte tänka på det, såvida man har ett par cent i "lädret".
Nu har ju Select nattöppet och allt. Färskt bröd någon? ...halv fyra på morgonen?
Det stormar idag!
Jag blir alltid vemodig och och orolig då.
Jag har försökt analysera mig själv angående denna oro och kommit fram till att det har med mina anor till fiskare och sjömän att göra.
Risken att något skall hända mångdubblas.
Det är inte bara hotet mot vår egen säkerhet utan även bryggor, båtar och annan viktig egendom kan förstöras.
Huu! Och flera höststormar kan man vara säker på att man skall genomlida innan den kommer
...frosten.
För den kommer, var så säker!
Inte i natt, inte när molnen bäddar in vår bit av vår blå planet som en grå tröja, utan snart...
Den där natten när himlen är som vackrast, när rymden är nära. Då!
Igår plockade jag en bukett ängsblommor, troligtvis årets sista.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar