onsdag 5 september 2012

Veckans inslag av naturnytt: Kotte.

Någon tidning nämnde att det var mycket igelkottar i år och jag tror att det kan ligga en sanning i det. Rapporter från landskapets alla hörn trillar in till min informationssugna data bas (min slitna hjärna), muntligt synligt, bloggligt och via det världsomspännande FB.
Japp, vi lever nu i igelkottens tid. En har boat in sig under vår altan. Man kan se den mellan springorna, när den sover lugnt fast världshistoriens värsta igelkottshatare, hunden Bruno skrapar med klorna ovanför så att virket ryker.
De måste tydligen lita helt på sitt taggiga skydd. De brukar också lufsa obekymrat förbi hundgården... nääära nätet så Bruno befinner sig en millisekund från en infarkt av något slag.
Ibland missar vi att kotten är där vid hundgården och det blir ju ett himla liv när man tar ut jycken.


Denna kotte blev riktigt tvärsur när hundkäftarna slöt sig runt honom... mycket kortvarigt dock.
Man avundas kotten!
Tänk om vi människor hade ett igelkottaskinn att krypa in i när omvärlden var för hotfull?
Tanken att man inte var aggressiv själv utan bara försvarade sig.
Fast igelkottar kan nog också vara otäcka... bara fråga en daggmask.

6 kommentarer:

  1. Kottarna är mysiga, dock har inte jag haft den äran på min tomt i år. De kan verka nog så hotfulla när de morrar som värst...annars är de så söta. :))

    SvaraRadera
    Svar
    1. korta små hobbitben och knappnäsa... jo, de är söta :)

      Radera
  2. å alla taggarna...vände hon in..uti ändan om...

    SvaraRadera
    Svar
    1. ... och sedan tittade hon hoppfullt på "Runwayjuryn". ;)

      Radera
  3. Fin bild och kottarna har jag inte sett här i stor stan. Mia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl för städat och fint. De vill ju ha rishögar och blad. Du kanske kunde importera några... fast det kanske man kan få fängelse för... och det skulle ju vara onödigt ;)

      Radera