torsdag 24 november 2011

Mosslummerkrans.

Troligen tusentals bloggare i norden tar i dagarna foto på sin egenhändigt tillverkade dörrkrans och stolt visar upp den på sin blogg.
Jag skulle ju vilja vara annorlunda, egen, inte så förutsägbar, men det blev inget av med det,
för här kommer bilden.

I år återanvände jag fjolårets stomme och (mitt snåla åbäke) även metalltråden. och bjällran. Pärlorna låg och skräpade i en låda... tja, vips så var den klar. Pris = 15 cent kanske.
Med flit har jag gjort den rufsig och lite ojämn... precis som jag själv.
Jag skall göra en enriskrans lite senare.
Personligen så äger jag ungefär 4-5 väldigt små enar. Det blir inte till att knapra och klippa på dem, det skulle inte ens räcka till en krans.
Nej, det blir som alla andra år att jag hämtar ris från någon annans enbuske. Jag vet inte vad som gäller för regler enligt allemansrätten.
Gran får man inte ta, så samma gäller säkert för en hel en, men om man nu tar bara kvistar, hur är det då?
Jag brukar välja lite fula enar och absolut aldrig pelarenar.
Så nu vill jag rikta ett tack till alla markägare som i flera år hållit mig med enris.
Jag är så tacksam för vår unika allemansrätt. Må den fungera i många år ännu!

5 kommentarer:

  1. I tid...som vanligt. Snygg krans och det är inget fel att återanvända. Själv så började jag så stort med en traditionell lingonkrans,,, men, men..jag var inte nöjd med bladen. Jag lade undan den halvfärdig. Då fick Darwin tag i den och vips löpte han i vild karriär över gården och kransen föl i bitar.
    Det blir att meja ihop något annat.

    SvaraRadera
  2. Nu har jag läst på om allemansrätten. Om jag skall göra enriskrans och följa lagen bör jag ta av mina egna enar, eller naturligtvis fråga markägaren om lov. Man får INTE bryta kvistar. Dock får man plocka blommor och örter, mossa som inte är fridlyst och med största sannolikhet lingonris. Så min mosslummerkrans är laglig. Dock kan det finnas en möjlighet att jag överträtt vissa befogenheter vad gällt enriskransar tidigare år... inte i fjol... då köpte jag och bar mig åt som folk. Den kransen hade ingen ursprungsmärkning, så det kanske var ett fall av häleri, vad vet jag.

    SvaraRadera
  3. Först och främst vill jag säga att din krans är underbar! Det ska vara lite rufsigt, det är det vackraste! (ja, så ta åt dej själv lite å då! ;)) För det andra känner jag mej glad över att en del av din kransbindar-anda härstammar från en liten bit av min adventsgrotta- känner mej stolt,ja STOLT och ser fram emot bilder på russinpetarpyssel!

    Till sist vill jag i tysta ordalag tala med dej om detta med enris. Kära du,man TALAR inte om sånt! Enar är för det första fridlysta har jag en bestämd känsla av och att man dessutom sakta nöter ner dem år efter år på annan mans egendom är ju rent fruktansvärt och bara att betrakta som laglöshet.

    Meeeeen....å andra sidan, det är ju lite på vischan dehär, djungelns lag råder!
    Och jag tar bara på den sidan som inte syns från vägen!
    Riktigt sylvassa armbågar, sågar, paketpappers-saxar och enrisbuske-sekatörer är juletidens förtecken! Och glögg!

    SvaraRadera
  4. HAHAHAHAHA!!! ... (torkar tårar och snorar i morgonrocksärmen). OMG! Jag fattar inte att folk över huvudtaget vågar sig ut i skogen, med tanke på att det går så många laglösa rödögda pysselgalnakärringar omkring beväpnade med sekatörer.
    Så klagar de på gatuväldet! Det är bara blahaablahaa!

    SvaraRadera